Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medan kaffet kokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes ansikte lifvades märkbart af utsikten att få
någon att prata för, samt af den välkomna
anledningen att få sig en extra eftermiddagskopp.
»Tack, men jag borde egentligen gå hem
strax,» sade flickan dröjade, »mor Karna bjuder
mig alltid på kaffe när jag kommer något sådant
här litet ärende, och det är då alldeles onödigt.»
»Säg inte det, lilla fröken,» genmälte
bondgumman och klappade sin gäst med klumpig
förtrolighet i ryggen, »jag, som alltid sitter så ena,
jag kan riktigt ha ro af att få någon att prata
med ibland.»
Den unga flickan smålog på det sätt, som af
gummans landtliga belefvenhet borde anses
passande, men på samma gång flög det upp en
skälmaktig glimt i hennes spelande ögon.
»Hvar har mor Karna gjort af sin man?»
frågade hon.
»A, han har ränt till byn, det kräket. Där
både nattas han och dagas.»
Ja hvad skulle man svara på det! — Med
sjutton år på nacken och en föga nämnvärd
erfarenhet af detta nedriga manliga släkte, öfver
hvilket både gifta och ogifta kvinnspersoner ropa
ack och ve, var det icke lätt att hitta på det för
tillfället lämpliga. Men det behöfdes icke något
svar. Mor Karna kunde gå på af sig själf, om
bara någon var så god att höra på, och det gjorde
hennes gäst med den största beredvillighet, icke
allenast med öronen, utan med ett par skrattlystna
ögon till på köpet.
»Joo, fröken kan tro det är något, att vara gift
— ahahajaja! — Komma i manfolkaklor, det är
2. — Folklif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
