Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbrytarblod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tack! — Jag tror vi dröja.»
»Och om du råkat i förtret, så skall jag gifta
mig med dig ändå,» fortfor han i en häftig hviskning.
Den andre kunde vara så nära att han måste höra
orden, om de talades för högt.
»Och få en svärfar som suttit på slottet! Det
är för fin släkt.»
Om han ville slå henne nu, behöfde hon blott
ropa på hjälp. Men han gjorde icke min af det.
Han ryckte blott till, som om han själf blifvit
slagen.
»Far gjorde det i fyllan och villan, det vet du,»
svarade han nästan ödmjukt. »Blodet kokar lätt
öfver för oss, Bolsätringar, när någon gör oss för
när. Det — med far — har varit drygt nog för
mig, utan att du behöfver minna om det.»
»Men slikt tvättar en väl inte af sig ändå?»
»Det är mycket, det, som en inte tvättar af sig,
sen en väl kommit in i ’et.»
»Böndagstexter få vi fyra gånger om året, och
det är mer än så det räcker.»
Nu reste hon sig igen, och han lät henne stå.
Men han grep ett hårdt tag om hennes handled.
»Du hade inte behöft börja, om du inte kunde
li’ mig! Nu skall du låta det bli vid det gamla.»
Hon vred förgäfves på sin handled för att få
den loss.
»Och om du inte kan,» fortfor han enträget,
»så var bara i kväll emot mig som du varit förr.
Jag blir så underlig i humöret, när jag tänker på
hur vi två haft det tillhopa... Hur många gånger
jag suttit där vid spången och väntat... Om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
