Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Malenas höna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vingarna och med det afslagna benet dinglande
vid sidan, flyktat till en stor rishög, som låg i ett
hörn af gården, och hvari hon stum och utan en
klagan hasade sig in. Därifrån kunde hon om
hon orkade och ville, krypa ut under planket och
komma hem till sitt igen. Så långt var allt godt
och väl, men Nils Mattsson mådde ordentligt illa,
och med ångerns tagg i sitt hjärta gick han in i
stugan.
När mor Malena senare på eftermiddagen, bort
emot kvällen, kom för att fråga efter sin höna,
var han emellertid morsk nog, stod på gården och
rökade pipa.
Först tittade mor Malena endast in om porten,
och han låtsade icke se henne, utan stod stilla på
den af en kvarnsten bildade förstugutrappan,
betänkande sig på hvad han skulle säga.
Mor Malena var lång och stor, men genom en
ödets ironi råkade hon alltid få kjolar, som sytts
till små fruntimmer, hvilket gjorde att de oftast
släppte en half aln upp på benet. Och hvilka
ben! Det fanns hvarken vador eller smalben; de
voro som timrade af godt virke, rakt upp och
ned, utan onödiga grannlåter, bastanta att gå på,
fast inte prydliga att se till. På afstånd såg det
ut som om hon kom gående på styltor, i synnerhet
som hennes träskor hade en för dem egendomlig
form, uppslitna på klackarna ända ned till marken
och ännu som nya vid tårna, som däraf kommo
att stå högre, så att fotbladet fick utseendet af att
helt enkelt vara ett stycke af benet, tillplattadt i
hast och vikt efter behof, ingenting vidare, intet
onödigt fjäsk med vrist eller så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
