Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Malenas höna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ibland andra stulo äpplen ifrån honom, och
han kunde icke göra någon ändring i
ordalydelsen för en hönas skull. Han sade alltid kreatur,
därmed viljande antyda bemälda hönas glupska
och råa natur. Det var ett vidunder, som han
skulle dräpa.
En dag på efterhösten, när han just stod och
strödde ut korn till sina egna höns, såg han mor
Malenas höna komma springande in på gården,
glad och sällskaplig, blandande sig i flocken, som
om hon hörde dit. Vreden steg i hans sinne
med sådan våldsamhet, att det kändes som ville
han kväfvas. Han tog upp en sten och kastade
den ilsket efter hönan. Flocken skingrade sig
skrikande, men i stället för att taga vägen hemåt
sprang mor Malenas höna åt foderladan till. Det
var en fräckhet utan like. Nils Mattsson slungade
ännu en sten — större än den första — efter den
flyende.
Och den tog.
Nu var det en egenhet med Nils Mattsson,
att han kunde vara hur elak som helst emot
människor, men emot djur var han till ytterlighet
blödig. Om det så inte var mer än en torndyfvel,
som fallit på rygg och låg och spelade i luften
med sina makliga ben, så måste han böja sig ned
och med ett långt, stönande »a-ah» hjälpa honom
på fotter igen med sitt styfva pekfinger. När han
nu slog efter hönan hade han mor Malena i sina
tankar, men när han träffat, fanns det ingenting
annat än det misshandlade djuret. Allt hade
varit ett ögonblicks verk, och innan han hunnit
företaga sig något hade hönan, flaxande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
