Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fientlig, stannade dessa få minuter i stugan, och
att han längtade ut.
Hustruns små svarta ögon bespejade honom
med tillbakaträngd harmsenhet.
Hon hade ett själstorrt, slugt gammalt ansikte,
som såg ut att aldrig ha blifvit uppmjukadt af ett
barns smekningar, och hennes snabbtalande,
grälande stämma tydde på en flink arbetstakt och ett
stridt humör.
I mannens sätt att röra sig fanns det en
aktningsfull försiktighet. Sara hade sina sidor, förstås
— men när det är duktiga kvinnfolk, får en hålla
tillgodo med munredan, tyckte Truls Jonasson.
»Nej, det lär inte vara några kor,» fortsatte
hon, när hon intet svar fick, »utan det är allt andra
konster. Du tycker jag håller ordning på dig och
din hundracka, och därför skall det vara bättre att
ligga som ett kräk bland de andra kräken. För
ordning har du skytt som pesten i alla dina da’r,
och hade inte det varit, så behöfde du väl inte gått
som en stolle till ryktare i all din tid, när du hade
friska både armar och ben, och ingenting hindrade
dig att bli rättare eller ladufogde. Men det är som
jag säger: den som nöjer sig med att sitta på
sophögen, han får sitta där också. Och hade en kunnat
tänka, att en skulle sluta sina da’r som
ryktare-käring, så hade en väl bättre visst hvad en gjorde!
Men att en skulle bli gift med ett skabillike, som
inte ens kunde bo ibland folk, det kunde en väl
ändå inte gissa sig till! Jag kan slå vad, att du
fått det i hufvudet bara för det jag sparkar ut
hund-rackan. Du tycker väl, att jag inte bättre kan taga
mig till, än sopa ut allt hvad han hinner sätta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
