Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina fyra ben eller hålla jakt efter de loppor han
lämnar efter sig... Den hjälmiga koen, heter det
— bevars väl! Men jag skall säga åt patronen,
att han får skaffa sig en stallpojke, som kan ligga
i foderladan. Det ha de på andra gårdar, och här
behöfver en väl inte vara sämre. Själf har du väl
inte mål i munnen, så att du kan säga ifrån?»
»Jag vill inte ha någon stallpojke!» protesterade
den gamle beslutsamt. »En fick bara förargelse
afen, och för resten behöfver jag själf se till i alla
fulla fall.»
»I alla fulla fall! En kan bli sjuk af att höra
så’nt hams. — Själf se till? — Pytt!»
»Jaha. — Skärhusa-Petter har strukit omkring
här de sista nätterna, och inte har han något godt
i sinnet, se’n patronen lät vräka honom från torpet
i våras, det kan en väl begripa.»
»Rör det dig?»
»En får väl se till att det inte sker någon
olycka med värmen åtminstone.»
»Jösses — för ett manfolk du är!» utropade
hustrun med oändligt förakt.
Utan brådska satte gubben hatten på och
stoppade tobaksdosan i fickan. Nu tyckte han sig ha
hört på så länge artigheten kunde fordra. Han
tog sin käpp och gick. Naturligtvis utan att säga
god natt; sådant skulle endast ansetts som onödigt
fjäsk och tillgjordhet.
Det var icke så utan, att Truls Jonassons
hederliga idiotansikte fick ett lättare och nöjdare uttryck,
så snart dörren var stängd.
Att han hade en djäkels käring så duktig, det
visste han, det var han också redo att bekänna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
