Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olyckan tyngde honom ned i grafvén, tyckte
han. Om han bara finge dö, innan det blefve
uppenbart! Dö omgifven af de sina, in i det sista
värmd af den kärlek, för livilken han offrat så
mycket — äfven det ingen äger rätt att offra. Nu
fanns det endast en lycka, och det var denna.
Han knäppte samman sina händer och bad
så ihållande som ett barn ber i sin yttersta ångest.
Han bad om detta enda, och fram under hans
slutna ögonlock pressade sig två brännande heta
tårar.
Innan nästa jul — innan nästa! Och denna
sista ville han göra så ljus och glad, i denna sista
högtid ville han riktigt fråssa af deras ömhet.
Han kände inga förbråelser, endast smärta.
Om han fått börja från början skulle förhållandet
blifvit det samma. Han kunde icke säga nej —
icke till dem; han kunde icke bära missnöje — icke
af dem; icke säga hela sanningen—icke till dem.
Det var allt.
Han kunde icke lefva utan tillgifvenhet, därför
hade han köpt den — köpt den så länge af hustru
och barn, att han nu var en ruinerad, ärelös man.
Hvad han var gammal och trött! Han reste
sig tungt. Nu var det jul. Nu väntade man honom
där inne.
Ett matt glädjeskimmer flög ännu öfver hans
ansikte vid tanken på ljusen, glammet och all denna
tacksamhet för de vackra julpresenterna. Han hade
lidit så mycket att han tyckte själfva lidandet måste
vara en försoning.
Rikemans jul är underlig ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
