Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Sèvresgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ansett sig vara sträng, så plötsligt kastades på
sjuksängen, greps han af en vidskeplig fruktan, att
Gud för att straffa honom skulle låta henne dö.
Därför visste han icke hvad godt han ville göra,
och hon tycktes med ens ha blifvit hans
hjärte-barn. Det exempellösa tålamod, hvarmed hon led,
var för honom ofattligt, och ibland när han gråtande
satt vid hennes säng, var det hon som måste trösta
honom genom sin glada vänlighet. Allt detta
framkallade någonting snarlikt beundran. Han förstod
icke, att han själf genom sin småaktiga despotism
till den grad förbittrat hennes lif, att hon nästan
ansåg sjukdomen som en lycka, bara därför, att
den gaf henne tillfälle att följa sin håg för studier.
Och han hade aldrig tänkt på att — hos sådana
naturer som hennes — kärleken till friheten är
vida starkare än kärleken till lifvet.
Hon hade ej suttit ensam länge, då
förstugu-dörren rycktes upp af hennes äldsta syster, en
vacker flicka i modern vårtoalett.
»Det var ju tur,» utropade hon, röd af ifver,
»pappa är bjuden hundratjugufem kronor för den
gamla porslinsbilden. Kära Ida, för allt hvad du
gör, så säg till honom att han säljer den, det vore
ju ett spektakel att säga nej. Jag talade med honom
på gatan, och han sade något om att du icke
skulle tycka om ifall han gjorde det; men nu skall
du icke vara barnslig. Hvad är det där gamla
skrället att hålla på?»
»Skrälle!» upprepade den yngre systern
förnärmad.
»Ja, Herre Gud, hvad det inte är, kan det bli.
Var nu förståndig. Jag skall bara ta min parasoll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
