Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Sèvresgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skall jag springa bort till faster Lina och fråga,
om hon vill sälja sin gamla kaffeservis.»
Hon snodde omkring i vråarna, fann sin
parasoll bakom ett skåp och skyndade ut igen, icke
väntande på svar.
Då hon var borta, reste Ida sig mödosamt och
gick fram till chiffonieren, där bilden stod.
Hon ställde sig framför den och bara såg. Nu
skulle hon ju skiljas från den för alltid. Tårar
ville skymma hennes ögon, men hon såg ändå, det
var ju sista gången.
Denna grupp föreställde Bacchus och Ariadne.
Fotställningen utgjordes af ett klippstycke,
hvars yta bildade en bädd af sjögräs och tång, på
hvilken en panter sträckte sig i fredlig slummer.
På en grof vinpress, och med fotterna stödda mot
djurets rygg, sutto båda hufvudfigurerna. Deras
nakna kroppar voro utförda med en renhet och
flärdfrihet, som verkade välgörande. Han ung och
kraftfull, med en sydländings hy och mörkt hår,
sammanhållet af ett guldband och kringlindadt af
en ranka; hon spenslig och späd, med fina lemmar,
hvit kroppsfärg och guldgula lockar, uppbundna i
en grekisk knut. Öfver deras knän låg en
själfs-våldig satyrunge med brunludna bockben och näpna
små hornknaggar. Båda sågo leende ned på honom,
och vinguden förde med ena handen en bägare till
den lofvande ungdomens läppar och omslöt med
andra armen sin blonda gemål, hvars nedlutade
hufvud lätt hvilade mot hans. Uppå gudens knä
klängde en apa, vig och nyfiken, sökande att
uppfånga en skymt af skogsbarnets lärospån, samt
beredd att, 0111 det vattnades henne själf i munnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
