Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Newfoundländaren tycktes förstå att icke allt
var som det borde; han började springa fram och
åter längs kanten af vattnet, ifrigt vädrande i luften.
Plötsligt kastade han sig åter i och simmade rakt
på den lille. Jag såg hur hans stora, allvarliga
ögon glänste af beslutsam ömhet; den här gången
ämnade han icke släppa sitt tag.
Äfven jag började tro hans ingripande vara
nödvändigt, och jag lät honom hållas.
Det var med obeskriflig spänning jag afvaktade
utgången af detta drama i smått. Hela scenen var
så egendomlig, just genom den fullkomliga stillheten
omkring oss. Det var som funnes det icke flere
varelser i världen än jag och dessa två djur, hvilka
kämpade en den besynnerligaste kamp, icke
föranledd af fiendskap, utan af den mest ovisa, mest
varmhjärtade välvilja.
Newfoundländaren hade nu hunnit den lilla
hunden, men denne värjde sig ännu, som det syntes
i halft medvetslös förtviflan.
Räddaren hade fått säkert tag och släpade den
olycklige simmaren med sig; hans lilla kropp drogs
fram genom vattnet, motståndslöst som en trasa.
Jämnt och kraftigt kom newfoundländaren
närmare. Han klöf vattnet som en liten ångbåt, och
det bildade sig en böljande fåra efter honom, likt
ett kölvatten. Han nådde stranden där jag stod,
men det var svårt för honom att komma upp med
sin börda, ty kanten var slammig och glatt. Han
simmade först åt ena, sedan åt andra hållet;
slutligen tog han ett djärft språng och kom upp på
afsatsen, där den sluttande stenbänken tog vid.
Han tycktes ett ögonblick ha för afsikt att klättra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
