Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp för denna, men den var för brant. Innan han
fattade vidare beslut lade han den lilla hunden på
afsatsen och skakade vattnet af sig.
Jag stödde mig mot ett! gammalt pilträd, för
kunna böja mig fram och se riktigt.
Den lilla pudeln låg där slapp och
samman-sjunken. Han var död. Hans räddare hade kväft
honom.
Men ännu anade denne ingenting. Han nosade
på den döda kroppen utan att fatta sammanhanget,
därefter höjde han hufvudet för att se sig om efter
en utväg.
Hvilken blick ur dessa ögon! Stora, bekymrade,
— djupa som en människas.
Mig lämnade han utom räkningen. Det var som
om jag icke funnits till, så upptagen var han af
hvad han förehade.
Han återtog sin börda och började långsamt
gå framåt afsatsen, långsamt och med högt uppburet
hufvud, ty den döda kroppen hindrade hans gång.
Då han kom till planket, försökte han hoppa
öfver det, men misslyckades och föll tillbaka. Själf
fick han fotfäste på afsatsen, men tappade i fallet
sin börda, som med ett plumsande försvann i djupet.
Endast några ringar syntes på vattnet, långsamt
vidgande sig.
Newfoundländaren såg ned, som om han
ingenting förstått. Först småningom tycktes han fatta
hela sanningen. Och hans förtviflan blef gränslös.
Sökande sprang han omkring bland de sparsamma
vasstråna, doppade ned hufvudet för att känna,
drog upp det ingen och nosade kring kanten. Jag
kunde höra hans ursinniga fnysande. Han rusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
