Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två. Och nu var han med i alla fall, det kände
herr Tobiasson. Det var därför han drog ihop sitt
ansikte, så att munnen blef till ett enda streck och
hakan lyftes upp emot näsan. Af ögonen syntes
nästan icke ett spår: gardinerna voro för; och herr
Tobiasson ref sig i nacken, där det ännu fanns
något att rifva i. Ja, två personer var han. Den
ena en gammal tok, som inte kunde låta bli att
hålla af hela världen, den andra en inbiten
skeptiker, som hånlog åt denna sentimentalitet.
Hvarhelst herr Tobiasson mötte någon, som
behöfde hjälp, där var narren framme och pockade
på att han skulle vara tillreds. Och om herr
Tobiasson fogligt svarade, att hvar och en får reda
sig, som han kan, så fick han känna sin plågoande.
Ty han gaf icke tappt. Han kunde hålla den arme
mannen vaken nätter igenom, han tutade i hans
öron, att han var en förstockad gammal syndare,
ja, han förbittrade hvarenda bit mat för honom
och kom honom att känna det, som om han stulit
den ifrån andra.
När herr Tobiasson till sist var så förpint, att
han icke kunde mer, så gjorde han narren till viljes.
Men då blef det skeptikerns tur! Och hade herr
Tobiasson haft det hett förut, så blef det ettervärre
nu. Ty skeptikern var långt mera raffinerad än
narren, och han förstod att framhålla det hela så
bottenlöjligt, att herr Tobiasson kunde blygas ögonen
ur sig. Han hetsade den arme mannnen med sitt
hån, han marterade honom med matematisk
noggrannhet, visade, hur ett visst litet kapital skulle rinna
bort genom gifmildhetens tomma taska utan att
lämna kvar annat åt en viss gammal herre, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
