Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetandet att ha hushållat som en tok. Sluttablån
bestod alltid af herr Tobiasson själf, sedd som
fattighusgubbe i magisk belysning.
Med det sista kunde skeptikern göra herr
Tobiasson ursinnig; i sin förbittring trätte den gamle
herrn på narren, knöt handen så till sågandes för
näsan på honom och sade, att han icke var värd
en pris snus.
Men ingenting hjälpte. De fortforo att slitas om
honom, de två, och han skulle velat ge allt hvad
han ägde, bara för att få ro. Han gick alltid med
en hemlig känsla af att hvad han gaf åt en, det
tog han ifrån en annan, och det var narren skuld
till. Därför beslöt han att bryta med denne; han
ville helt enkelt resa ifrån honom och söka
räddning hos skeptikern.
Detta visa beslut satte han i verket med en
brådska, som om det gällt att rädda sig undan en
jordbäfning. Han sålde sitt hus, satte auktion på
sina husgudar och köpte sig en lifränta. I Lund
kunde han icke stanna, ty hvarje medellös student
var en snara — ja, öfver hufvud hvarje student,
som befann sig i »tillfällig» knipa. Och gatorna
vimlade af dem.
Till Stockholm kom han en ruskig
decembermorgon, medan staden låg och sof. Han njöt af
att allt såg så främmande ut och kallt. Här skulle
han vara fredad. Hans böcker och hans musik
skulle bli hans värld. Studentsången gaf han tusan ;
här hade han stora operan.
Och så hade herr Tobiasson under sin jakt efter
rum funnit en möblerad dublett, som var olik
alla andra dubletter han besett. Han hade endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
