Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade ämnat fira sin afton så angenämt,
ensam med en flaska Johannisberger och sin
musik; han hade fått hem nya noter, ett helt fång
att äta sig igenom. Och nu kom detta och förstörde
hans glädje! Det var narren — endast den
förbannade narren, som var skuld i det. Han hade
sagt åt herr Tobiasson: »du kan gå ut, lika godt
hvart, du kan säga dig bortbjuden, promenera i
staden och få en bit mat på en restauration. Hvad
skadar det dig? Och så kan du lämna våningen
åt dem, skaffa leksaker åt barnen, ett klädningstyg
åt pigan och någonting åt frun. Du kan hålla dig
undan, så att det åter är, som om de hade sitt
lilla hem, och som 0111 allt vore som förr och
ingen inkräktare funnes. Det kan du göra.»
Så långt hade det gått, när herr Tobiasson
tog till med sitt »jaha ja,» och han sade det
förtretadt, ty han kände redan i faggorna, att hur
mycket han stretade emot, så skulle narren draga
åstad med honom ändå.. . Jaha ja, han skulle
lämna allting ifrån sig, jaha. — Han var så
förbittrad, att han sjöd. — Och hur skulle det gå?
Jo, man skulle märka, att han var ett fä. Man
skulle taga emot allting; i början med öfverraskade
miner, tacksamma leenden, sedan skulle det
gradvis nedsjunka till en angenäm vana, ett likgiltigt
hållande till godo; sist skulle det bli till växande
fordringar. Och så var man under toffeln: —
värdinnans toffel. I Lund hade det varit huhållerskans.
Skeptikern grinade som vid smaken af malört.
Nej! Hvad rörde det honom huru deras
julafton blef? Kunde han hjälpa alla människor?
Han ville slå bort sina dumheter. Han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
