Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå ut och äta middag. Hvad var det med julafton?
Var det något, som han hade med att göra?
Julafton?... bara för barn! Han skulle behandla
den öfverlägset. Han hade vuxit ifrån julafton.
Han var en gammal skeptiker.
Nyrakad och fin gaf han sig åstad. Rakad
hade han nu en gång blifvit; det kunde icke hjälpas
mer.
På gatan mötte han barn och gummor med
papperssirade armstakar. Han mötte herrar med
paketer, stadsbud med paketer, fröknar med paketer.
Herre Gud, människorna voro ju galna! Och alla
tycktes de ha så brådtom, alla sågo så viktigt
förväntningsfulla ut. Han kände sig till öfverlopps
eller som en obehörig, och han gick fort, liksom
för att inbilla folk att någon väntade honom. För
att slippa gå på gatan och spela en komedi, som
ingen brydde sig om att se på, slank han ned på
Östermalms ångkök, det var det närmåste. Han
var en tarflig man med bara en lifränta och inga
illusioner; han kunde gärna äta på ångkök.
Ensam satte han sig vid ett bord, och medan
han väntade på soppan föll han i funderingar.
Ung hade han varit en gång. Och det hade
funnits en annan, som också var ung då, och som
hade röda kinder, en rund liten figur med nätta
fotter i högklackade skor. Hans mor hade icke
yttrat ett förebrående ord, men han hade känt
med hennes känslor, — känt med henne hur det
var att bli tillbakasatt af den man höll mer af än
sitt lif, att skjutas undan i andra rummet, att
lämna husets styrelse ur sina händer efter att ha
ägt den i trettio år. Hvarje vänlig blick åt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
