Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det af kärlek till henne. Så kommer baronen, och, efter
att hafva gjort den lika grannlaga som nobla frågan: »År
han utgången, den gamle hundgryns-malaren?», förebrår han
flickan hennes koketteri med Kjörfwel, hvartill hon svarar:
»Fy, hvem vill vara så svartsjuk; ögonen för baron,
hjertat för alla — — bevars, jag ville säga: lijertat för
baronen, ögonen för alla —»
Efter åtskilligt ordbyte lemnar hon rummet, och
Kjörfwel inkommer, då de båda rivalerne snart äro i fullt gräl,
slutande med utmaning, hvarefter baronen går och in
träder Glorius. De båda herrarne föreställa sig för
hvarandra, och Glorius blir mycket belåten när han hör att
han i den andre får en ny elev.
De skiljas sålunda såsom goda vänner. När derefter
dottern återvänder, öfveröser henne fadern med
plumpheter för hennes förhållande till baronen:
På detta lika fina som kärleksfulla tilltal, beslutar
dottern svara genom att bedraga sin älskelige far, och efter
hans bortgång tar hon emot först Kjörfvel, hvilken hon
förklarar vara sin enda kärlek, till hvilket resultat hon
dock först kommit efter en mycket prosaisk värdering och
jemförelse mellan hans och baronens presenter. När så
baronen syns komma, döljes Kjörfvel i det i rummet
stående klädskåpet, och sedan ett mycket uppbyggligt
samtal förts om ett slagsmål, som fadern utkämpat med en
annan grammaticus, kommer Glorius hem, nätt och jemt
lagom för att dottern skall hinna skjuta äfven baronen in
i skåpet.
Under det fadern på nytt, under åkallan af ett
lämpligt antal onda andar, förebrår dottern hennes
förbindelser, hörs plötsligt ett förfärligt lefverne i skåpet, der de
båda rivalerne råkat i lufven på hvarandra. Glorius, som
befarar att hans flitiga anropande af den onde haft
åsyftad verkan, och icke vågar öppna skåpdörren, skyndar
efter vakt. Rivalerna hafva dock numera jemfört sina
erfarenheter och kommit under fund med att de båda
blifvit dragna vid näsan, och hjelpas, sedan de utkommit,
att öfverösa flickan med smädelser, samt sluta med att
skuffa både henne och pigan in i klädskåpet.
När nu fadern kommer tillbaka med vakten, och skåpet
öppnas, slutar det hela med att vakten tror sig blifvit narrad
af Glorius, när det icke voro några andra i skåpet än dennes
egen dotter och piga, och Glorius sjelf, som håller på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
