Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter et nytt Swenskt talesätt; då kunde Bonden haft skäl at
säga det Sigurd talte som en barbar. Efter et kort samtal om
åtskilliga märkvärdigheter och nyheter, hvarmed Bonden
regu-lerade Hjcltarne på denna oförmodade Levée, hvaribland ock
den var at hans Far, som ock var Bonde,
»ur wägen gick sin wäg Sjuhundra Sjutti twå»1
stampar han i golfvet, hvarvid des Barn och Barnabarn låta se
sig. Dessa sjunga nu samfäldt en s. k. Cliorus, eller några
verser, som befunnos så mästerliga att de ansagos värda sättas
i musik af en ypperlig virtuos. Musiken öfverträffar ock sista /•
Solo uti Skeppar Rolf.
Bonden, som emellertid har ögonen wända up åt skyn,
ropar:
»Jag häpnar ack! hvad sken i höjden synes blänka.
Så tror jag Änglar wisst nedkomma ifrån skyn.»
Härvid nedhissas en Ängel, som bekröner bilden med en
Lagerkrans. Detta var den wackraste men tillika sällsammaste
coup d’oeuil, hälst Ängelen var rödklädd. Det är annars en
kinkig roll at förskapa sig i en ljusens Ängel, och hörer den
question mer till Theologer är Commedianter, huru Änglarne
böra föreställas och habilleras. Hänryckt af denna syn, utropar
Bonden:
»Vil ock i dag förnöjd en Ängel sig besvära;»
— helt säkert måtte det varit besvär nog för Ängelen at hålla
balance på et par repstumpar för att undvika magstjelpning;
Östen betygar derföre:
»Slikt underwärk som här jag aldrig förr sett hända».
Åter en Ghorus af några platta verser; dermed slut.»1 2
1 Detta är feltryck i tidningen, i originalet stod »ur werlden gick
sin wäg»––––
2 Slutorden lydde;
»Hat och afund stån till rygga,
Se wår store Gustaf här,
Under honom bo wi trygga
Ty han mild och rättvis är.
Denna dag må evigt vara
Swenska folkets fröjde-Fäst;
Hwar och en sig icke spara,
Sjungom med mig nu som bäst:
Gustaf är den Himla Gåfva
Swerige denna dag har fått,
Låtom oss då Himlen lofva
För den lyckan vi upnått,
Gustafs Ära här på jorden,
Afund ej fördunkla kan.
Gustaf är vårt hägn i norden
Lefve, lefve, lefve Han!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
