Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat få sitt lefvebröd genom att iakttaga och anteckna
hvad den andra hälften tog sig till.
Men såväl det anförda brefvet som den senare
insändaren visa, huru obscurantismen frodades vid denna tid;
den var en ganska mäktig faktor i ett litet samhälle, och
dess inflytande måste göra sig kännbart för teatern.
Direktören för den senare tvingades också att anstränga
krafterna för att hålla företaget uppe. Den 12 Jan.
uppträdde sålunda en musiker Kalf mellan första och andra
akten af »Indianerne i England» i en solokonsert för
violin af Jarnowick och under den senare mellanakten blåste
hr Gåde en klarinettsolo. Vidare gafs på teatern den 16
Aug. »en fullstämmig Vocal- och Instrumental Concert, då
flere utsökte Arier samt solos på åtskilliga instrumenter»
uppfördes. Ett ännu bättre lijelpmedel hade dock
Lindqvist nog funnit, när han vid sitt sällskap anstälde två af
Kongl. Operans ballettelever, hvilka dock ej synas
medverkat förr än vid sista representationen under terminen.
Vigtigast af allt var naturligtvis att kunna bjuda på
en tilltalande repertoar, och i detta afseende synes
Lindqvist gjort allt hvad man skäligen kunnat begära; af de
52 pjeser som gåfvos under spelåret voro ej mindre än 20
fullkomligt nya för Göteborgs scen, och af dessa senare
voro 7 af nya författare eller öfversättare: svenskarne Gustaf
Mauritz Armfelt, C. Lindegren, C. Stridsberg och J. M.
Lan-nerstjerna samt fransmännen Faure, Gernevalde och Poisson
de la Chabeaudiére.
Maskeraden, »opera comique i en akt, musiquen af flere
store mästare», som det heter i annonsen, var visserligen
ny för Göteborg, men hade uppförts på Ulriksdal redan
1783 af hofvet. Namnet på författaren angafs icke, men
redan samtiden utpekade konungagunstlingen Armfelt, och
längre fram, när pjesen gafs i Göteborg i början af
1800-talet, namngafs mycket riktigt i annonsen »Generalen m. ni.
Baron G. Armfelt». Att texten numera icke kan återfinnas,
synes, att döma af ett yttrande i hertiginnans af
Södermanland dagbok, icke vara någon särdeles förlust, och
Crusenstolpe är i »Morianen» ännu strängare, då han.
betecknar stycket såsom »en gallimatias af krystade
ordlekar, platta kärleksförklaringar, dåligt skämt och
öfver-drifvet smicker». Nu som alltid torde dock omdömet böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
