Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maka hon blir. Den förbittrade fadren förbannar henne,
och vill ej ens veta med hvem hon rymt, och så går tiden.
De unga äro fullständigt lyckliga utom i ett afseende:
hustrun har icke någon ro för de förebråelser hennes
samvete gör henne, att hon förorättat sin far, och hon gör
upprepade försök att erhålla förlåtelse, deruti understödd
af sin bror Fredrik, men allt förgäfves, och nu äro sju år
gångna och hoppet om en återförening med fadern
slock-nadt.
Då upptäckas de af en varm vän till Wilhelmis far,
den gamle generalen Eldhjelm, och denne skyndar, utan
att veta med hvem målaren är gift, till öfversten, som
också varit en af general Carolis närmaste kamrater,
berättar sin upptäckt och får honom med sig till de unga. De
mottagas af mannen, som, i det han visar sina taflor,
lyckas röra öfverstens hjerta och slutligen, när han framtager
Carolinas bild, bryter allt motstånd och försoning
åvägabringas.
Åtskilliga af de uppträdande äro väl tecknade.
Sär-skildt gäller detta om öfverstens bördstolta och bornerade
syster, majorskan Högfelt, som nedlåter sig till samtal med
informatorn, när hon icke längre kan ensam bära en
sqvallerhistoria:
Informatorn.
Majorskan.
Informatorn.
Majorskan.
Informatorn.
Majorskan.
— Nå, har ni hört friherrinnan Muschenfelts händelse?«
»Nej, Ers Nåd, — hur har hon burit sig åt?»
»Burit sig åt? Fy! min kära ni! — burit sig åt? När
bär en förnäm dam sig någonsin åt? Jag måtte säga,
min kusin skulle bära sig åt!
«Herre Gud! Hvad har hon gjort då?»
«Gjort! Skäms ni inte? Menar ni rikt och förnämt folk
gör något? I dag är ni besynnerlig — hon har haft en
händelse säger jag.
«Ja så, bara en händelse — inte annat?«
«Inte annat? Det är vackert nog det — hör på bara.*
Nå »händelsen» var ej annat än att den högvälborna
damens vagn råkat sammanstöta med en infam, simpel
åkarkärra. Efter berättandet af denna märkliga tilldragelse
kommer majorskan att tänka på att likheten mellan
öfverstens namn, Stjernbloss, och informatorns, Husbloss, är för
påfallande, hvarför hon uttrycker en önskan att den senare
måtte ändra sitt. Han är mindre benägen, emedan hans
far, kaplanen, hette så.
»Nå, säger hon, hette farfar Er också så?»
»Gud vet hvad han hette — han var torpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
