Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soliman med sin qvickhet, sitt öfvergifvet glada lynne, men retar
honom derjemte med att visa honom likgiltighet, städse
framhållande rivalernas, Elmires och Delias, förtjenster. I grunden
älskar hon honom likväl, men vill lära honom inse att
»I frihet kärlek dyrkas vill
Och jemnlikar hör honom till,
Er makt bebådar mig en fara —»
Sultanen är ju så ombytlig och van att endast följa nycken för
ögonblicket. Dödligt förälskad som han år, lofvar han dock bot
och bättring, samt uppfyller slutligen det vilkor hon uppställt,
eller att han skall gifta sig med henne, och man får väl sålunda
hoppas, att hon derefter skall kunna på ett tillfredsställande sätt
öfvervaka sin otämde make.
Det som gaf spelterminen ett särskildt intresse var att
derunder uppfördes tvenne nya skådespel af Carl
Lindegren, nemligen Skyddsengeln samt Kärlek och hemsjuka,
hvardera i 5 akter.
I annonsen om den förra heter det, att detta skådespel
»ej på någon Theater warit uppfördt», och i sjelfva verket
gafs Skyddsengeln i Göteborg den 26 April 1808, medan
den i hufvudstaden spelades först den 8 Juli samma år
på Djurgårdsteatern.
Arbetet skulle icke förtjena redogörelse, om det icke vore
för att visa hur mycket en i öfrigt så förtjenstfull författare
som Envallsson var i stånd att offra åt den dåliga smaken.
Handlingen försiggår i Neapel. Här vistas Lord Belmour,
förande ett, som det tycks, rätt angenämt lif, men är så till vida
omyndig som en osynlig, »skyddsande» vakar öfver alla hans steg,
varnar honom för hotande faror och till och med har godheten
att skaffa honom pengar, när så behöfves. Detta är den
angenäma sidai) af saken, men den har också en annan:
»skyddsanden» glömmer derjemte icke att påminna honom om, att han
hemma i England, i ett anfall af svartsjuka, mördat sin
förtjusande hustru Sally; än låter anden honom se i eldskrift på
väggen dag och år, då den hemska gerningen skedde; än slungar
den plötsligt till hans fotter den värja, hvarmed han
genomborrade sin hustru.
Detta är onekligen kusligt, men lorden är icke nervös; han
föraktar alla varningar, såsom det anstår en hjelte, och trotsar
eller rättare utmanar farorna. Såsom tillbörligt är, taga Napolis
sköna qvinnor hufvuddelen af hans intresse, och för närvarande
är det särskildt två, som äro föremål för hans uppmärksamhet,
nemligen dels signora Lichy, hvilken älskar honom, men för
hvilken han icke hyser motsvarande kärlek, och dels Corona,
stadens skönaste flicka, som uppgifves vara eldig och qvick, men
derjemte äfven, trots sitt lefnadssätt, naiv och sedesam. Äfven
hon älskar honom, och det är icke utan att han känner för henne
mer än han borde, i betraktande af att han, enligt skådespelets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
