Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallning att mottaga Frontín, den blifvande kamraten,
som varit betjent hos hennes nåds morbror, skeppskaptenen,
men nu, efter dennes bortresa, erhållit plats i hennes hus.
Marton är likväl för ingen del belåten med denna
anordning, som skall beröfva henne en del af hennes sportler,
och måhända till och med skaffa henne på halsen en
person, som blir allt för klarsynt med de små biförtjenster
hon gör sig på matmoderns bekostnad. Hon sätter sig
således ned och skrifver i dennas namn ett bref med
förklaring att Frontín icke kan mottagas utan får söka sig
annan anställning.
Härunder inkommer denne, hör hur Marton högt för
sig sjelf dikterar brefvet, förstår allt och beslutar hämnas.
Han ger sig tillkänna och låtsas till en början vara en
ödmjuk, okunnig tölp men svänger derefter om, och, när
hon visat honom brefvet, förklarande att hans tjenst icke
behöfs, hotar han att vädja till kaptenen, som ännu icke
rest. Skyndar derefter ut till Martons förskräckelse och
återkommer snart, förklädd, till sin förre husbonde.1 Nu
anställes en skarp räfst med den brottsliga som vågat
förfalska matmoderns namn, och hon, som icke anar listen,
efterkommer »kaptenens» befallning att genast aflägsna sig
ur huset, men blott för att å sin sida lura Frontín, genom
att utkläda sig’till hennes nåd, Fru de Nelval.2
En rätt rolig scen följer nu. Marton, som trott, att
åfven kaptenen gått, och väntat sig möta ensamt Frontín,
befinner sig, när hon nu inträder som fru de Nelval, midt
emot kaptenen, och denne å sin sida förstenas vid åsynen
* af hennes nåd, hvilken vid sitt inträde genast ropat på
Marton. Ingendera misstänker något, och så uppstår
följande »tysta» öfverläggning:
Marton (för sig sjelf) Det är kapten!
Frontín (för sig sjelf) Hon ser på mig!
Marton (som förut) Hvad han betraktar mig!
Frontín (likaledes) Jag är förlorad!
Marton Hvar skall jag gömma mig?
Frontín Hon känner säkert igen mig!
Marton Han ser nog hvem jag är!
Frontín Men hvarför säger hon ingenting?
1 Enligt anteckning i det manuskript som här begagnats är
»kaptenen» kostymerad i »grå peruk, mustacher, galonerad rock och hatt,
värja och lifgehäng, käpp med guld-knapp.
2 Såsom sådan skall hon enligt samma manuskript hafva: »Mameluck
och stor voile. Actrieen kan kasta tillhaka voilen, om hon sitter litet
på sidan af Théatren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
