- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 3. 1816-1833 /
262

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marton Det är besynnerligt, han talar inte med mig.

Frontín Hon väntar väl på att jag skall anklaga mig.

Marton Han vill säkert att jag skall börja.

Frontín (går emot henne, för sig sjelf) Jag måste bekänna mitt fel.

Marton (går emot honom, för sig sjelf) Jag får lof att be om förlåtelse.

Frontín Jag måste förekomma henne.

Marton Jag bör skynda mig att bekänna!

Och så ämna båda falla på knä, men som Frontín
gör det först, fattar Marton snabbt situationen; Frontín
förråder sig och motspelarinnan har öfvertaget, men så
får hon också höra sitt eget syndaregister. Marton låtsar
dock öfverseende och lofvar taga honom till nåder, men
visar sig så nyckfull och ger honom en sådan massa
befallningar på en gång att han blir förtviflad och förklarar
att han icke kan stanna, hvarefter han går ut för att kläda
om sig. Detta begagnar Marton att äfven lägga af sin
drägt som fru de Nelval. När de åter träffas, kan hon
icke underlåta att håna honom, och detta gör att han
börjar misstänka någon intrig från hennes sida, samt får
snart visshet om att han helt enkelt blifvit narrad. Han
vill hämnas och återkommer om en stund, förklädd till
bonde samt uppträder som Nicolas, hvilken hon lofvar sitt
beskydd.1 Sedan hon oförsigtigt blottat sig, genom att
antyda sina små knep mot hennes nåd, får hon till’sin
förskräckelse erfara att den dumme Nicolas är en alltför
hederlig ung man, för att kunna bli hennes kamrat, och hon
hotas med att allt skall förrådas för hennes herskarinna.
När Marton blifvit tillräckligt uppskrämd, afkastar Frontín
masken, och man finner då å båda sidor fördelaktigast att
sluta fred med en jemngod motståndare, som för öfrigt är
intagande nog.

* *

*



Längre fram på hösten, eller Torsdagen den 26 Sept.
hade Johan Anton Lindqvist åter anordnat maskeradbal i Stora
teaterns salong. Annonsen härom innehåller en rätt
egendomlig upplysning; det heter nemligen: »Billetter såväl för
mascjuerade personer som för åskådare försäljas i Snickare
Smiths hus N:o 1 näst intill Stora teaterhuset, 2 tr. upp,
eller på samma ställe hvarest billetter till Spektaklerna
vanligtvis blifvit försålde.»

1 Drägten är: »Röd peruk, som faller ned i ansigtet, grå rock, knäppt
ända ner, knölpåk och lärftsstöfletter.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:18:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/3/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free