Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han fått det ljumt, tvättade han sig och
tog på sig nytt hvitt linne.
Några backstugugummor suto den natten i
endrägt och vakade öfver honom.
Hans kropp var utarbetad, uttjänad; genom
hustruns död hade ett psykiskt lidande tillkommit
och det led mot slutet.
Frampå morgonen utandades han sin sista
suck.
Men en kall kåre drog öfver ryggen på Henrik,
då han tänkte, huru olycklig han nu skulle
känt sig, om han den sista gång han såg sin
styffar, kallt hade stött honom tillbaka. Det
var dock en ovanlig gubbe, tänkte han i stilla
betraktelse, och den aflidne stod för hans själs
öga högre och mera vördad än någonsin — det
är ju vanligen först efter döden en människa
fullt uppskattas. Henrik drog en suck af
lättnad såsom då man uppvaknar ur en obehaglig
dröm. Huru lyckligt att han den gången visste
tygla sitt ofördragsamma och häftiga lynne. Det
låg nu, oaktadt han icke då sagt något, likväl
någonting grämande på djupet af hans hjärta och
han tykte sig så väl förstå den gamles ord:
“fattigdomen är icke alltid den största börda i lifvet
och rikedomen har bra ringa värde, om man för
att nå den sålt sitt sinneslugn“.
Såväl gamla som unga vakade i “döjershuset“
natten före den aflidnes förflyttning till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
