Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han upprepade nu icke sitt: “Dömer icke,
så varder I icke dömde ;M ty han visste, att
döden härjade öfveralt omkring i byn och hvilken
stund som hälst äfven kunde kalla honom. Och
hvarför skola vi kortsynta människor upphäfva oss
till domare öfver en afliden, hvarför döma i
saker till hvilka vi icke känna de djupaste
drif-fjädrarna, hvarför gå Honom i förväg, som
hjärtan och njurar utransakar. Läsarprästen hade
fördömt hans son. Han hade sett en Guds
straffdom däri att Herman nedmyllades bredvid
Sti-na-mor. Men helt visst var det icke ett straff;
det var blott en tillfällighet liksom det äfven var
en tillfällighet att läsarprästen själf omedelbart
efter sin hårda dom öfver Herman greps af
dödens kalla, obevekliga hand. Så resonnerade
gamle Villehad Runn, där han stod och såg
tankfullt efter liktåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
