Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svor han och hörde knapt ens huru hästarne
vänligt gnäggande hälsade honom, då han
inträdde i stallet.
Styfsyskonen fingo “söka sigu med
undantag af den yngste Eskil.
Ja1 a1 tappa1 tom två’ ader ett me’ liksom
harin lämnar ungan sin op skaran w, klagade
modren under strida tårar ute i byn. Hon fick
nämligen själf stanna kvar wmot mat och arbeteu.
Men morbror Leander? Jo nu! — sedan han
blifvit vräkt ut på landsvägen — for kärleken i
den gamle skälmen plötsligt och oförmodadt som
löpelden i en kruttorr skog, då ingen vet ordet
af och ägaren allra minst — förrän den slår
i ljusan låga upp mot himmelen.
Husmans hemman hade sedan långa tider
tillbaka varit i afgjordt nedåtgående. Husman
själf hade varit en rask och hurtig karl, klok i
svar och tal, men hade alltid haft det fattiga
felet att hällre ligga på landsvägen med
skjutser, än att arbeta pä jorden — och detta har
alltid hämnat sig långsamt, men säkert. Den
inre hushållningen hade äfven varit försummad.
Värdinnan hade dött för tio år sedan och
efterlämnat tvänne minderåriga flickbarn. Dessa voro
numera fullvuxna och ett par duktiga jäntor voro
de, hvilka hvarken sparade rygg eller armar vid
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
