Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett eller annat tillfälle. Men fadren hade sina
vanor, han. Han hade sin lust att åka och lefva
godt, om det blott fans något att tillgå. w Jngan
anan än Husman å varjin slagtar får om somarnlt,
sade någon i byn om en bland dessa vanor.
Det var hit den husville morbror Leander
med sin bankbok styrde sina steg. Leander hade
sina 40 år på nacken, var ännu frisk och stark
och såg ut att vara betydligt yngre. En duktig
arbetskarl var han, skämtsam och muuter till
lynnet. Han inflyttade — och kort därpå
kungjordes hans och Erika Husmans tillämnade
äktenskapsförbindelse. Bröllopet stod omedelbart
därpå.
Det räkte icke länge, förrän Ester hade
“vändt upp och ned’på hela huset“. Den gamla
seden, att värdsfolket låg högst uppe i stugan i
den sparrlakan omhöljda sängen, föll af sig själf
bort. Tjänstefolket hade ingenting däremot: det
hade visserligen förr varit mera hemtrefligt —
om man hade ett godt värdsfolk, förstås. I alla
fall voro de nu mera fria. Det kunde nu hända,
att man kunde fa se drängen eller hvem som
hälst sitta på gafvelbänken med armbågarne
stödda mot bordet, och händerna under kinden, hvilket
aldrig kunnat ske om husbonden själf varit
inne. Den väggfasta gafvelbänken står nämligen
efter gammal god sed nästan alltid ledig och
be-34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
