Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den som beredde Ester största bekymret
och var mest motsträfvig var svärmodren. “Det
var svårt att lära en gammal häst att gångau.
Hon gjorde hvad hon behagade och tyktes vara
härdad mot Esters kältande. Denna misstänkte
dessutom, att det var hon som gjorde upp folket
mot henne. Men svärmodren gaf om det så
be-höfdes svar på tal. Mången trodde att hon
gärna flyttat bort, om hon icke haft sonen Eskil,
som var ett barn på 10 år och annars beredde
henne både värkliga och inbillade bekymmer*
Han liknade fadren som wett bär i skogen
liknar det andra“ och var till lynne, anlag och
tänkesätt helt och hållet Spela-Gustafs son Ännu
medan fadren lefde, hade han lärt sig spela fiol
och han gjorde det redan nu som en mästare.
Detta hade alltid bekymrat henne. Väl hade
gossens fader med sin fiol och sitt glada lynne
spelat sig in i hennes hjärta; men hon ville för
ingen del i världen, att sonen skulle lära sig en
sådan syndig konst. Ty att det var synd att
spela fiol, det hade hon hört från det hon var
liten och det sade backstugugummorna, som
voro ttväkta“ — en läsarpräst vistades som
bäst på orten. Och så kom hon ihog den
förskräckliga händelsen med Spela-Gustaf! Han
hade ju, då han en mörk höstnatt kom från ett
dansgille, drucken stobblat i forsen. “F—n tog
sittu, hade då en läsare sagt vid underrättelsen
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
