Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karlarnes hvita skjortor hängde på ryggen som
våta trasor; men alt fortgick arbetet med samma
ifver: ingen ville lämna sig efter. De skuro af
hjärtans lust på hvardera tegen. Men de som
ingalunda arbetade med lika oblandad fröjd voro
bindarne. Det är ock ett af de mest
ansträngande göromål att en hel lång sommardag hålla
ut efter fem skäror. Gossen, som band på
Lill-stu teg hade dock god hjälp i den som usatte
upp båndonen14 (den bundna rågen) i skylar.
Det hade icke Eskil. Han blef därför efter huru
mycket han än ansträngde sig. Fingren blödde,
ryggen var sjuk, svetten lackade, men huru ifrigt
han än arbetade, blef han alt längre efter. Skämt
och glåpord föllo som hett bly i såren på hans
sjuka sinne. Han brast i gråt. Och för att
ingen skulle märka detta, som i hans tycke var
en ännu större skam, begaf han sig bort från
åkern och hem. Här tvättade han sitt ansikte,
såg sig i spegeln, såg att han var förgråten och
beslöt att icke fälla en tår mer; ty annars kunde
han ju icke gå tillbaka. Men bäst det var, stod
åter hela hans olyckliga belägenhet, tröstlösa
oförmåga, skamliga flykt och djupa sorg för hans
själ och stora tårar pärlade åter från gråtmildt
lynne ned öfver ansiktet. Han tvättade sig åter,
såg sig åter i spegeln och fann ingen bättre
utväg än att gömma sig uppe i loftet. Han satte
sig där uppe i halfskymningen på sin mors kista,
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
