Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där fadrens andra fiol låg gömd. Han slog med
benet mot nyckeln. Jaså, hon hade glömt den
i dörren! Han glömde strax sin sorg.
Ett-tu-tre var locket öppnadt och han grep försiktigt
tag i skatten, han så ofta drömt om. Han
kvin-tilerade med fingrarna på strängarne — jo den
var i brukbart skick. Han läste igen
försiktigt till låset och smög sig ut till skogen. Icke
skulle de mer få tag i hans fiol, hans enda
minne af fadren. Han gick längs de gamla
stigar-ne, förbi de gamla kända stubbarne och stenarne
och klef slutligen upp på Högklimpen längs den
grusiga gången, som ledde upp till
bärgsknal-lens högsta spets. Här satt han, tröstad och
spelade hela eftermiddagen. De kunde skaffa hvem
som hälst att binda; men i dag gick han ej mera
till åkern.
Då han sent mot aftonen kom hem,
stannade han ångerbytt och misstämd i den långa
tvärs genom byggnaden gående förstugan. Man
talade högt och häftigt därinne och han märkte
genast, att han var samtalets föremål.
“No1 aga’ Ni oss, men han a* fat väx opp
bäst an a1 vila, tärför djör an å kva an vil. Men he*
sä’r ja’ en no’ ska’ ja’ skol opp’n, no’, ett inga
ader djör e\“
“Jo, jo“, svarade modren. No’ a’ han fat
aga, men kva’ hjälper he’, han som int själv har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
