Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annars var hon namera i hög grad
förändrad. Hon var så böjd och undergifven sitt öde,
att ingen i henne skulle kunnat ana den forna
Storstu värdinnan. Mången börda, som hon
under sina välmaktsdagar utan vidare skulle skakat af
sig, bar hon nu med tålamod.
Ester själf var gladt förvånad öfver den
förändring gumman undergått. Men icke knotade
hon mindre för det. Skilnaden märktes blott i
tonfallet; förut hado hon nämligen skrikit och
grälat, nu hörde man blott ett lågt och sakta
kutt-rande. Emellanåt blygdes hon bokstafligen för
sig själf, hvilket i alla fall visade, att hon
ändock icke i grund och botten var så elak som
mången trodde.
Svärmodren, som i början nog stått på sin
kant, svarade nu vanligen ett undfallande: 41 jo!
jo! Herre Jesus, jo! jo!u och försökte efter bästa
förmåga ställa svärdottren till freds.
Ester hade aldrig varit tåld af sina tjänare.
Då de flyttade — och det gjorde de ofta —
upp-gåfvo de alltid som orsak, att de icke kunde
stanna kvar för hennes skull. Man visade
liksom på trots den gamla mera vördnad och
aktning än Ester. Detta retade henne och hon
misstänkte emellanåt, att svärmodren i hämlighet
gjorde upp tjänstfolket mot henne. Då blef hennes
kältande ofta odrägligt.
En söndag suto de på eftermiddagen alla
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
