Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ute på trappan. Svärmodren satt och roade
barnen. som hjärtligt höllo af sin wfamo.w Hon fick
tag i en mortelformig träbit och vefvade den
omkring på trappan, i det hon sjöng:
uJa’ mol i fjol å ja’ mol i år, men ingen
tack fick ja’ ändåw o. s. v.
Den enkla sången var icke afsedd att träffa,
men den anslog strängar både i Pärs och Esters
bröst och de gjorde hvardera ett tyst beslut att
visa mera vänlighet och ömhet mot wfamo.u Så
förgick någon tid och samma kältande
upprepades åter. Ester hade visserligen då och då vackra
föresatser; men vägen till osalighet påstås ju vara
stenlagd med vackra föresatser.
Den tolfårige flyktingen hamnade i en af de
svenska kustsocknarne som vallgosse. Värden på
Staffas — så hette det nya hemmet — hade
tagit honom på försök och ångrade sig icke. Eskil
visade sig vara en klok, flink och påpasslig gosse.
Staffasen var en förståndig, tyst och stillsam
husvärd. På väggen i stugan, som var prydd med
bilder ur bibliska historien, stod i stora bokstäfver:
“Människa, förarga dig fcke.w Denna sats tyktes
Staffasen ha tagit till valspråk genom lifvet.
Märkte han, att något blifvit försummadt, kom han
till den försumlige och sade till därom helt blid
och mild, nästan* hviskande. Halp icke detta,
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
