Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Präster !w svarade Elvira skämtsamt. Men
modren som var uppbragt tilläde: “Åtminstone
icke sådana, som gräfva i hvarje lergrop.“
“Jaså!“ svarade Eskil och skrattade.
“Hvad är det att skratta åt?“ sporde Ester
utmanande.
“Ingenting! jag tänkte bara.“
“Hvad då?“
“Stackars barn!“ sade han, suckade och
vandrade ut. Ester var vid retligt lynne. Detta
slutna och outgrundliga hos honom hade retat
henne redan medan han ännu var barn. Då hon
tykt sig handla som klokast, hade det händt, att
han skrattat eller som nu — suckat. Han var
högfärdig, sade hon åt Pär; men därför fruktade
hon väl icke honom; hon kände instintlikt redan
från första stund, att han såg klart genom saker
och ting och därför kom det öfver henne en
hemlig bäfvan. som emellanåt kunde bringa henne
till vrede.
Emellertid hade Eskil kommit öfverens med
Leander, att modren skulle få en af deras
kamrar att bebo. Eskil skulle betala för henne. Ville
hon och förmådde hou arbeta, stode det henne
fritt; dock skulle hon vara fri från alla de
betingelser, som innefattas i de korta orden: “mat och
arbete. “
“Följen med nu, skola vi gå till Husmans,“
sade han åt modren. Men då de väl voro
in-80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
