Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mötte dem på vägen och sporde: “hvart skolen I
nu gå?“
“Till ängen for att se på huru folket arbetar,“
svarade Elvira.
“Tag själf räfsan i hand; så blir det kanske
folk äfven af eder,“ svarade Leander.
“Det där har varit i säck, förrän det kom
i påse. Det var Eskil, som i vintras läste i
honom slikt, “ sade Ester, då hennes döttrar
klagande omtalade saken.
Det var en vacker sommardag några år
senare. Elvira satt hemma på landet och hade
tråkigt. Hon hade afslutat sin skolgång och
kände just därfor så mycket större
ledsnad. Förut hade hon åtminstone kunnat hoppas
att sommaren engång skulle taga slut och att hon
skulle fa fara in till skolan och det muntra lifvet
bland kamraterna i staden. Nu var redan
sommaren “långtrådig“; hurudan skulle icke då
hösten blifva. Hon tykte att blodet bokstafligen
brände och torkade i hennes ådror. För henne
hade icke sommarsolen nog glädje. Foglarnes
sånger, blommornas färgprakt, himmelens blå
kunde icke förtaga hennes ledsnad och saknad. Det
var ju alt ett tröttande enahanda. Människan
är ju sällskaplig till sin natur och hon saknade
sällskap. Byn stod visserligen icke öde och tom;
där pulserade tvärtom ett brokigt folklif. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
