Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så stannade han åter och började grubbla på nytt.
Hade han varit en vanlig förbrytare, hade han
kunnat fly undan till någon Lycksalighetsö. Men
hvartill tjänade det för honom att fly? Djäfvulen
hade redan tagit hans själ och skulle väl snart
afhämta hans syndiga kropp.
Följande dag satt han åter timme efter
timme på en gärdsgård, emellanåt helt och hållet slö,
emellanåt plågad af den gamla vanliga synen:
kalfven! och bredvid den leende herr Sivén, som
får horn och visar sig vara djäfvulen själf. Pär
blir rasande — med mindre kan man bli det —
springer upp och slår efter djäfvulen, som
naturligtvis är vig och lätf och springer hånskrattande
undan.
Folket på åkern, som redan länge föruudrat
sig öfver honom, far nu bekräftelse på sina
misstankar.
Man söker locka honom till
gästgifvaregår-den för att därifrån expediera honom till
krono-betjäningens närmare behandling.
Eskil, för hvilken man omtalat den timade
olyckan, hade kommit till sitt fädernehem för att
i nödens stund hugsvala, trösta och hjälpa.
Leander förtäljde för honom i korthet
sakernas utveckling och sammanhang. Han beskylde
Ester, men framför alt den “ oärlige “ herr Sivén
för olyckan.
“Stackars Pär!“ suckade Eskil. “Stackars
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
