Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärtans heta tårar, men dessa tårar luttrade
deras sinnen och sköljde bort fåfänga och
hvar-jehanda slagg som under årens lopp samlat sig
där.
“Kanske Eskil kunde bistå och råda oss“,
sade slutligen dottren.
MVi äro fattiga; men vi skola icke låta trampa
oss under fötternau, sade modren och reste stolt
på sig.
Men huru det var, beslöt hon sig dock att
anhålla om Eskils råd och bistånd. Han var ju
så god och duglig (en ny upptäkt!) — helt
visst skulle han hjälpa och bispringa dem.
Följande dag kom hon till Eskil och hakade
sig fast vid honom med hela den skeppsbrutnes
ångest och vilda energi. Illa klädd som hon för
tillfallet var liknade hon en våt råtta, som stadd
i sjönöd hakar sig fast vid första bästa föremål
den träffar på. Eskil såg huru olycklig hon var
och glömde alla de sorger och förluster hon
tillskyndat honom och hela hans släkt. Han talade
tröstens ord till henne. Stunder kunna inträffa
i en människas lif, då hon är färdig att ge alt
förloradt. Människan är städse böjd att
öfver-skatta stundens olycka liksom ofta äfven dess
lycka. Men ser hon ock blott mörker bakom sig,
mörker framför sig och mörker omkring sig, så
är det icke då engång skäl att förtvifla; hon må
blott allvarligt sträfva att komma ur sitt elände
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
