Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt och gjort; men ännu mera öfver hvad hon
själf sagt och gjort.
Sedan dess hade han ofta besökt
skräddaren under en eller annan förevändning och snart
bar hon på en hämlighet, som hon var rädd att
yppa for hvar och en, till och med för Jovan själf.
Han skulle tidigt på våren ut till sjös igen, men
han dröjde som vi sett till midsommaren och
hon trodde sig emellanåt förstå orsaken till hans
dröjsmål. Hon tykte honom emellanåt vara så
genomskinlig som glas; men så hörde hon åter
någon förklaring, som han själf afgifvit åt andra
och så satt hon åter misstämd och modstulen.
En morgon då han rodde förbi, hade hon
stått på trappan. Han hälsade och hon nickade;
men gick genast åter in.
Han hade väntat, att hon skulle komma ned
mot stranden, men kände sig sviken. Han vek
förbi udden och rodde i sakta mak ut öfver
färden. Han hade ej sinne för de
spegellug-ua fjärdarna och deras silfverglans. Han
kände sig så ensam och glömd, som då ett solgrand
försvinner i jorden utan att någon saknar det
eller spörjer därefter. Hans vemodsfulla sinne
bröt ut i klagan och han uppstämde:
“I sorgen jag vandrar, i sorgen jag går,
I sorgen jag trälat här år ifrån år.
Den sorgen är tyngre än stenen på jord,
Och du är densamma, som sorgen har gjort".
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
