Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sjöng icke nt visan såsom brukligt är,
utan upprepade gång på gång de två sista
stroferna så högt och med en betoning, som
vittnade om att de hade en skild betydelse för honom.
Men Maria hade gått genvägen öfver näset
och stod och lyssnade till sången. Och det kom
öfver henne en putslustig skämtsamhet blandad
med en inre sällhet. Hon sprang och log for
sig själf så att hon förskräkt blickade upp och
såg sig omkring, om någon händelsevis var vittne
till hennes barnslighet. Och 8å hoppade hon
igen några steg framåt, i det hon flerfaldt
upprepade: wAha! det börjar kännas nu!w
Men ännu samma vecka visste någon
berätta henne att Jo van dagen förut farit till staden
för att bli påmönstrad och då hade hon känt
sig så underlig till mods, att gråten hela dagen
suttit henne i halsen.
Men i afton var hon så strålande glad. Han
hade nu sagt, att han kommit för att bedja
farväl af henne. Han hade nere i båten någonting»
som han skulle lämna som ett minne åt henne,
sade han. Men hon måsto själf komma ned till
stranden efter det, om hon ville ha det.
Skyddade af en gran veko de af ned på
spången, som ledde fram till det ställe, där han
dragit båten 1 land.
“Ser du gerna, att jag kommer snart igen?u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
