Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gaf henne en läxa i högsta förbittring. Hon
svarade ej ett ord, lade sig ned på sin bädd,
men insomnade först sent på morgonen. Hon
hade änna varit strålande glad, då hon trädde
öfver tröskeln in i stugan. Men den kvafva, af
tobaks- och sprit-ångor genomdränkta luften,
fadrens här och där omkring kastade kläder,
hans gråa bleka ansikte och den vresiga ton, i
hvilken han tilltalade henne, alt detta kastade
något grått och kallt i hennes nyss så strålande
ögon. Med hälgdagsdräkten afklädde hon sig
hälgdagsstämningen. Så trött hon var, låg hon
länge vaken. Aldrig förr hade hon känt sin
faders stuga så kvaf och trång; aldrig hade hon
förr känt luften här inne så odräglig. Hon smög
sig med ansiktet djupt under täcket truts
värmen. Hon låg länge och fantiserade och
tummade om ringen, som hon ännu höll på fingret.
Hon hade till en början gladt sig öfver att få
berätta den stora nyheten. Nu hade hon klart
för sig, att hon icke borde göra det, förrän Jovan
från Lomviken åter var hemma och det kunde
bli fråga om lysning.
Det var en varm sommardag. Svalorna flögo
längs marken, tuppen gol oförskämdt och
bofinken, som redan tidigt på morgonen upphört att
kvittra, satt och skar sina knarkande locktoner.
Allt väntade regn. Vattnet steg; det blåste väl
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
