Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen rann upp stor och röd. Den
blickade liksom förundrad ned på Maj viken och
Henrik Bulders, som stödd mot en staf stod i en
hotande ställning bakom skräddarens boda. Den
hade ju varit van att se människor följande dag
blygas öfver de fula tankar som med
skymningen och mörkret kommit öfver dem; men här
stod en i blodig afsikt med vapen i fullt hugg.
Henrik hade sett Maria och Jo van försvinna. Han
hade då gått omkring i den närmaste skogen för
att möjligen stöta på dem; dock utan att finna
någon. För att lindra sin smärta hade han tömt
sin flaska till botten.
Emellertid hade vid den inbrytande dagen
ungdomen skingrats och hvar och en hade
be-gifvit sig till sitt hem. Spelmannen jämte de
två andra garpöboerne hade lagt sig att sofva
på jakten. Henrik som misstänkte, att de som
han sökte, lågo uppe i boden, beslöt att af vakta
den stund, då den hatade medtäflaren skulle
komma ut därifrån. “Han i brädren, ja’ i
järnen14, sade han med dyster uppsyn.
Maria kom sakta gående längs spången. Då
hon såg Bulders Henrik, anade hon sakernas
sammanhang, smög sig sakta på en omväg upp
på trappan, öppnade lätt dörren till farstugan,
vände om nyckeln i låset och trädde in utan att
Bulders Henrik märkte det. Fadren hade
vaknat af det buller Henrik åstadkom på boddörren
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
