Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tunga, hotande åskmoln drogo upp; det
susade och dånade där borta, långt borta på det
vida hafvet, hvars gränser ej ögat nådde, det
brusade och dånade som hade en syndaflod varit
i antågande. Fockseglet förde båten framåt med
våldsam fart.
Nu klöf en blixt himmelen och slog ned i
deras ögon. Talmannen välsignade sig och
Bulders Henrik bleknade, men sade ej ett ord. I
detsamma brakade det till med ett skrällande
ljud rakt öfver deras hufvuden som hade
him-melen lossnat i sina fogningar och störtat in.
Talmannen välsignade sig åter och ett sakta:
“Herren välsigne44, kom öfver Henriks läppar.
Masten nedtogs och man försökte ro i land
till närmaste holme. Det var ock hög tid.
I viken, dit de sträfvade, såg man ett par
tiotal kretsande måsar, hvilka flytt hit ifrån
hafs-bandet undan ovädret och nu af hvirfvelvindame
emellanåt kastades öfver ända liksom hade de
blott varit viljelösa hötappar. Åter blixtrade det
och åskade och de två roddarne hvilade
ofrivilligt på årorna. Bulders Henrik kände den
alls-mäktiges hand öfver sig. Han ångrade i detta
ögonblick eller rättare fruktade sig för, att han
i våldsamma lidelser framlefvat sitt lif och att
hans lefverne ofta nog varit till en förargelse
för Gud och människor. Ännu for några tim*
mar sedan hade hans hjärta varit fullt af onda
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
