Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsåt. Och i hvilket ärende var han stadd? Jo!
Han var på väg till staden för att taga ut lysning
för Maria och sig — hände se’n hvad hända ville
— han var rik och frisk och stark och fruktade
intet, hade han tykt. Men nu hade han
Straffaren öfver sig. Han som kunde slå honom så,
att det icke blef ett grand kvar af honom, om
Han så ville. Och Bulders’ Henrik ångrade sig
och beslöt att vända om hem och bättra sitt
syndiga lefverne, därest han med lifvet kom undan
detta oväder, som han tykte kommit till enkom
för honom.
Och man må ej undra öfver Henrik Bulders’
botfärdiga sinne. Människan känner aldrig
djupare sin svaghet och sin ringhet än i ett dylikt
ögonblick, då hafvets majestätiska vrede går lös
under åska och blixt. Åska, storm och vreda
vågor hafva slutit förbund liksom för att
anställa jakt på den djärfve, som i lugn trott sig
kunna använda elementerna i sin tjänst. Tjänarne
hafva gjort uppror och fara fram i våldsamt
raseri. Farkosten kastas som ett flarn på
vredgade sjöar och man har grafven inunder sig och
himmelen och domen ofvan.
De voro redan helt nära stranden. Det
mörka molnet drog öfver deras hufvuden och
utbredde en isande kyla i luften. Det föll snart en
tät hagelblandad regnskur.
De vände båten upp mot land och togo törn.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
