Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med förenade kraiter drogo de upp båten i lä
af en stor klippa. Denna sköt med sin öfversta
rand ett stycke fram öfver deras hufvuden och
l&mnade ett, om ock otillräckligt skydd, mot
stormen och den smattrande regnskuren.
Inom en timme hade ovädret rasat ut.
Luften var klar och ren och hela naturen stod åter
frisk och full af lif. Foglarne, som med
slokade vingar sökt sig en fristad i buskarne,
kom-mo åter fram, putsade sig och uppstämde glada
sina driller.
Äfven Henrik Bulders kände sig som en helt
annan människa och fruktan för döden och
domen, som frampressat kallsvetten ur hans panna,
stod för hans minne blott som en elak dröm.
Då han sköt ut båten, hade han glömt sina
tysta löften om att återvända hem} och efter ett
par timmar steg han i land vid hamnen i staden.
“Följ med nu till prästen, skall jag taga ut
lysning14, sade fastmannen utan fästmö.
“Jag hörde ej Ändå, om hon icke vill
ha dig?“ invände talmannen utan tal.
“Hvad är det för prat? Vill hon icke ha
mig, då jag säger att hon vill ha mig“,
förklarade Bulders.
“Nog är det litet svårt för mig — —“,
började talmannen ursäkta sig.
“Nå, nog har du alltid varit ett trähufvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
