Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf i detsamma öfver djärfheten och öppenheten
i sina bildlika svar och betraktelser. Men
ryktet om Henrik Bulders1 tilltag och ungpigan
Marias tappra förhållande och käcka svar utbredde
sig vida omkring i bygderna.
Emellertid väkte händelsen äfven uppseende
i staden. Lysningen togs naturligtvis tillbaka.
Maria hade väl ej låtsat om något, men
allmänna åklagaren lade sig i saken. Henrik
Bulders dömdes för bedrägligt förfaringssätt till dryga
penningeböter och fästes ej något afseende vid
de yrkanden på skadeersättning för alla till
Majviken gjorda friarefärder den raske och
tilltags-ne garpöbon gjorde. Tyngre blef honom dock den
allmänna meningens dom. Han var garpöbo,
menade man, hvad kunde man bättre vänta af
honom.
Den gamle, något afsigkomne prästen råkade
emellertid illa ut, äfven han. Han förklarade,
att han blott följt en gammal sed. Det hade
nämligen sedan urminnes tid varit brukligt att
gifva ut lysning, blott fästmannen hade tvänne
vederhäftiga vittnen med.
Man hade handlat så, emedan de “unga
flickorna merendels voro så blyga och perturberade
och icke gärna själfva infunno sig.w
Af Henrik Bulders hörde Maria icke sedan
mera. Blott på Mariedagen ihogkoms hon med
en present i form af en kolossal trasgubbe, som
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
