Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natten, hade redan tidigt eldat badstugan, som
nu också var full af folk.
En af karlarne, som ännu sysslade nere vid
båtstranden, tykte sig höra, att någon skrek på
hjelp ute på fjärden och ropade åt de andra
inne i badstugan:
“Kommen ut; jag tror någon är i sjönödu.
Kvinnorna välsignade sig och männen spungo
upp och ut för att lyssna. Man kunde alldeles
tydligt höra nödrop, som då och då
öfverrösta-des af de ömsom klagande, ömsom tjutande
vin-darne.
Fem man hoppade i en båt och Gamle Ville
blef under mödor och faror räddad.
Någon draggning efter den drunknade kunde
själffallet icke ifrågakomma.
Men kring Gustaf Adolfs stuga på
Vårdölan-det, som låg i utskären, sjöng stormen sin
barda-sång och då den hvinande pinade sig in mellan
fönsterkarmen och väggen, ljöd den så sorglig
som hade den fört med sig de sista tonerna i
Gustaf Adolfs svanesång. Stugan var liten och
nedtrykt och sökte liksom gömma sig ännu
djupare i bärgsskrefvorna och liksom skälfde af köld,
då den iskalla vinden trängde in mellan
väggspringorna. Utanför dånade böljorna, som i raseri
kastade sig öfver klipphällen och liksom sökte nå
och bortspola det fattiga öfolkets torftiga koja.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
