Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ke, utan tron, som i detta liksom i så många
andra fall har en saliggörande värkan.
Men liksom många andra troende hade Erika
äfven sina anfäktelser. Det behöfdes icke mera
än att hon hörde Berndt omtalas, så vaknade
de gamla känslorna och tankarna åter på nytt, för
att så åter sakta och småningom lägga sig till ro.
Så förflöt vintern och en del af sommaren.
Det var en frisk och blåsig
septembersöndag. Allmogen höll på att från alla håll
sam-manströmma till kyrkan. Karlarne i sina svarta
tjocka vadmalskläder samlade sig skockvis längs
kyrkoväggen och kvinnorna med psalmböcker,
omlindade med näsdukar, stodo par om par
mellan korsen på grafvarna. Där stod ock Erika;
men helt ensam.
Det ringde tillsamman. Kvinnorna nego och
välsignade sig och männen lyftade på mössorna.
Därpå satte de sig i rörelse mot kyrkan.
Erika tog äfven ett par steg framåt, men
rykte plötsligt till och stannade, i det en stark
rodnad spred sig öfver hennes kinder. Där gick
hennes förra husbondefolk och — Berndt, som
hon ej sett, sedan hon flyttade bort. Han var
lika rödkindad, lika stolt och lika ståtlig.
Hennes hjärta slog våldsamt och hon var nästan
glad öfver att de icke sågo henne. Hon kände
sig så brottslig. Hon var så orolig, då hon gick
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
