Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till de “väkta“ hörde snart nog Erika. Hon
kunde numera redan helt lugnt tala om Berndt
och sitt förhållande till honom. Han hade råkat
på förfall under senare tider. Med sin hustru
hade han fatt ett skuldfritt hemman och
pennin-gar; inen hemmanet och penningarna hade han
lofvat dricka upp. Och han tyktes tyvärr hålla
ord. Han hade redan en lång tid varit henne
tämligen likgiltig. Numera fann hon honom
obehaglig. Hon hade nu blifvit “Kristi brud“.
På vägen från och till
läsaresammankomsterna följde henne ofta Agust från Köpislandet, ett
skogstorp väl upparbetadt och på drägliga vilkor
— Agust var icke herrgårdstorpare, utan
skattade till en bonde. Eljes var han en
genomallvarlig man, tre aln och en tvärhand lång, med
små, men “goda“ ögon och monumental näsa.
Då de följdes åt längs byavägen, tills hon
vek uppför backen till sitt hem, gingo de
kostligt allvarliga vid hvarandras sida, måna om att
icke med en min förråda sina känslor för någon
främmande, ännu mindre för hvarandra.
Och dock längtade de efter hvarandra, icke
minst hon. Liksom hans kläder hämtade med
sig en frisk skogsdoft, så hade äfven hans inre
människa något af denna friskhet, ursprunglighet
och renhet. Hon kunde icke förstå huru hon
kunnat i tiden så djupt fästa sig vid en så ytlig
och låg människa som Berndt. Att icke denna
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
