Genom Sveriges bygder / 69 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bruna ögon, något uppböjd näsa och svart hår. I umgänget äro de öppna
och fritaliga, känsliga för de minsta förolämpningar, skarpsinniga i sina
omdömen och mycket läraktiga. Man förebrår dem en viss sträfhet och
envishet, som de synas ha svårt att öfvervinna. I själsodling och belefvenhet stå de
emellertid bestämdt öfver allmogen i allmänhet, från hvilken de dessutom
skilja sig genom sina bibehållna vallonnamn: Anjou, Baudou, Bouvin, Gille,
Gauffin, Hybenette, Pousette med flere. Deras uttal är bredt och släpande,
och de bibehålla ännu en hel hop vallonska ord, bland hvilka man ibland får
höra benämningarna graper (grand père) och grämer (grande mère), hvarmed
de yngre tilltala de äldre.


Louis de Geer.
1587–1652.

Ungefär en åttondedels mil från Österby ligga Dannemora grufvor, de
yppersta järngrufvor i Sverige och bland de äldsta. Redan på 1400-talet
förehades här ett slags grufdrift, egentligen för den silfverhalt malmen på sina
ställen innehåller. Det var dock först under Gustaf I:s tid, som
grufbrytningen fick riktig fart. Louis De Geer, som i medlet af
1600-talet inköpte Österby, Löfsta och Gimo kronoegendomar, blef
därigenom äfven ägare till Dannemora gruffält, hvilket förklarades för en
evärdlig och fullkomlig frälseegendom. Sedan dess ha grufvorna
förblifvit i enskilda mäns ägo och tillhöra nu ett bolag, bestående af
de flesta bruksägarne i Uppland. Dannemoramalmen förarbetas
sålunda vid åtskilliga stora järnbruk, hvilka med ett gemensamt namn
kallas »Dannemoraverken». – Hvad som förlänar Dannemorajärnet dess
ypperliga egenskaper är malmens ringa halt af svafvel och fosforsyra,
hvarjämte den ingående manganhalten anses göra järnet utmärkt användbart till stål,
och den af kalk bestående gångarten gör malmen hvad man kallar själfgående,
eller sådan att den kan smälta utan tillsats af några andra ämnen. I stort
gifver malmen omkring femtio procent på masugnen. Allmänt brukas att vid
uppsättningen blanda rikare och svagare malmer från olika grufvor med
hvarandra till lättnad för masugnsgången. I följd af grufvornas läge invid sjö och
flera dagklyftors betydliga djup under sjöns yta ha flera dyrbara anläggningar
erfordrats för vattnets utestängande, äfvensom för att uppfordra det vatten, som
inträngde i grufvorna. Bland de många äldre kostsamma och misslyckade
försöken att aflägsna vattnet är ett i historiskt hänseende af intresse. År
1727, då konsten att bygga ångmaskiner ännu var okänd, gjorde den bekante
Mårten Triewald ett försök till södra gruffältets länsande från vatten medels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>