Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nerke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grefve Magnus Gabriel De la Gardie var ställets ägare och här ofta vistades
med sitt talrika följe. Genom ännu befintliga, till en del offentliggjorda
handlingar har man tämligen reda på hur stället såg ut i hans tid. På höjden af
ön, därifrån man hade den härligaste utsikt öfver Väringen, Kägglans mörka
skogar och de odlade strandbygderna i norr, lät grefve Magnus uppföra ett
stort trevånings stenhus med torn och altaner, från hvars kringbyggda gård
man på terrasser nedsteg till sjön, där vimplade jakter inbjödo till utfärder
kring Väringens grönskande stränder, under det den ända vid gårdsmuren
begynnande djurgården erbjöd en ridderlig jakt på vildsvin och rådjur. Lika
praktfullt, som Käggleholm var utvändigt, var det äfven till det inre, att
döma af bouppteckningsprotokollet. Rummen öfverflödade af konterfejer och
skilderier öfver furstliga och andra märkliga personer, landskapstaflor, frukt-,
jakt-, djur- och blomsterstycken, taflor ur mytologien och bibliska historien,
ur folklifvet och så vidare. I möbelväg var prakten icke mindre, ehuru tidens
smak då var helt annan än nu. Kring väggarna stodo sängar med präktiga
sparlakan, »skrifskåp med fönster», brefskåp med gallerverksdörrar, »kabinett»
med lådor af dyrbara träslag och »utskurna bilder på dörrarna», bord och
»tabletter» med »lackverk och förgylld ritning», schatuller af ebenholts,
nattlådor, skärmar med mera. Käggleholm indrogs vid reduktionen till kronan,
men kom likväl ännu någon tid att förblifva i De la Gardieska ättens
besittning, därigenom att grefve Magni äldste son presidenten Gustaf Adolf De la
Gardie förklarade sig villig att emottaga Käggleholm mot skyldighet att
därför utgöra rusttjänst.
En half mil från fastlandet ligger i Hjälmaren en ansenlig ö, Vinön,
med nära en mils omkrets. Vinön framter åtskilligt af intresse äfven utom
de egentliga fornlämningarna. Dess inbyggare påstås i flera hänseenden skilja
sig från folket på det kringliggande fastlandet. De äro i allmänhet af mindre
reslig växt och mörkhåriga. Hela ön utgör tio mantal, fördelade i två byar,
Norra och Södra Vinön, belägna, såsom namnet tillkännagifver, den ena vid
öns norra och den andra vid dess södra ända. Här hafva de två byarna legat
sedan urminnes tider, och utanför hvardera byn träffas hvarderas hedniska
grafplats. Öboarne, hvilkas antal utgör öfver 300 personer, hafva alltid och
med högst sällsynta undantag gift sig inom ön, och då sedan längre tid
tillbaka antalet af män har varit större än af kvinnor, hafva dessa vanligen genast
efter sin första nattvardsgång och utan afseende på yttre behag blifvit gifta,
hvilket förhållande måhända är orsaken till att Vinöboarne äro småväxta. Vid
sidan af åkerbruket idka Vinöboarne fiske i ganska stor skala, och en stor del
af de Hjälmarekräftor och den Hjälmaregös, som torgföres i Stockholm, är
fiskad omkring Vinön. Ångbåtarna göra ock vanligen ett uppehåll utanför
ön för medtagande af fisksändningar därifrån.
På en från södra stranden i Hjälmaren utskjutande halfö ligger det
gamla Natt och Dags-godset Göksholm, och utanför i sundet den lilla
Engelbrektsholmen, båda sorgligt bekanta genom den ädle fosterlandsbefriarens död.
Hufvudbyggnaden vid Göksholm är ett tre våningar högt och nära fyrkantigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
