Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karlstads läge är obestridligen ganska vackert. Ofvanför staden omskuggas
den väldiga Klarälfven af skogbekransade stränder, och de närmaste
omgifningarna kring staden, som äro väl odlade, förläna åt
taflan ett idylliskt behag, som man äfven återfinner vid
flera landtställen och anläggningar i stadens grannskap.
Stadshotellet och Landshöfdingeresidenset i Karlstad.
Ett par mil väster om Karlstad från den egentliga Vänerns nordvästra
hörn skjuter Åsfjärden och dess fortsättning Grumsfjärden in i landet;
sundet mellan dem heter Slottbrosundet, och nära detta låg i fordomtima på en
liten holme ett gammalt fäste, som kallades Asa eller Edsholms slott och
under Margaretas och Erik den trettondes tid var ett beryktadt näste för de
grymma fogdarne öfver Västersysslet. Den siste af dem, hvilken innehade
slottet när Engelbrekt rensade landet från de danska förtryckarne, var en
riddare Herman Gisber, hvilken likväl var borta, när de uppbådade
Vermlandsbönderna under anförande af Peder Ulfsson ryckte mot Edsholm. Slottet,
som var byggdt af sten i flera våningar, med sänktimmer, vallar och bålverk,
och genom en bro förenadt med fastlandet, gaf sig samt förstördes af den
uppretade allmogen. Folksagan, som gärna utsmyckar historiska händelser
på sitt egna romantiska vis, omtalar slottets förstöring på ett helt annat sätt.
En fru Kangela, en girig och hård kvinna, som ägde Edsholms slott och
trakten däromkring, hade ådragit sig böndernas hat genom det förtryck hon
utöfvade mot dem, men framför allt genom den obilliga afgift, hon fordrade
af dem för hvar gång de fårdades öfver slottsbron. Enligt aftal gingo en
dag två bönder bort från arbetet och ställde sig den ene på berget Edsbonden
och den andre på ett berg på andra sidan sundet invid slottet, hvarefter
följande högljudda samtal uppstod dem emellan: »Käre granne, låna mig din
kittel.» – »Hvad skall du med den att göra?» – »Jag skall koka fru
Kangela på Eds slott, ty hon tager för hög tull af resande.» – »Då skall du
gärna få låna honom.» – Detta hördes till slottet, och fru Kangela, som
trodde, att det var trollen som samråddes om hennes ofärd, inpackade sina
dyrbarheter och förfogade sig skyndsamt från Edsholm. Hon hann likväl icke
längre än till det efter henne uppkallade Rangelsundet eller Ransundet, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
