Genom Sveriges bygder / 143 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fristad i mitt innersta inre, där jag tycker ungdomskällan ännu sorla. Allt
hvad vårens grönska har saftigt, hvad skogens skugga har svalkande, den
friska böljan har vederkvickande – lukten af granris och blomster –
landtluft och morgonluft – allt detta lefver och är närvarande i
detta minne; och stadslif, kammarlif, böcker oändligt, hela dammet
på den lärda stråkvägen har icke kunnat utplåna det. Det väller fram
ur sanden som en springbrunn i öknen. Jag omför det med mig,
och är en ungdomsnarr med grånade hår.»


Erik Gustaf Geijer.
1783–1847.

Strax nedom Dejefors går Bergslagsbanan på två broar öfver
Klarälfven och fortsätter i östlig riktning genom ett vackert landskap
med ständig växling af skogiga höjder, djupa dalgångar och leende
sjöar. Här är särskildt det väl befolkade Molkom med folkhögskola
och åtskilliga industriella anläggningar berömdt för sin fagra natur.

Längre söderut, i den mån man närmar sig Vänerns strand, där
stambanan mellan Karlstad och Kristinehamn går fram, blir bygden flackare och
mindre naturskön, och kustbygden vid Vänern
eller Väse och Ölme härad erbjuder inga af
dessa hänförande utsikter, som utmärka de
mellersta och norra delarna af Vermland;
likväl finnas äfven här ställen, som kunna
göra anspråk på att kallas vackra, och bland
dessa intager Gustafsvik ett framstående rum.
Stället ägdes utaf en af 1809 års män, grefve
Georg Adlersparre, som också afled här 1835.
Flärdfri och med ett skämtsamt lynne ännu
i sina senaste lefnadsår, bebodde han själf i
en af gårdens flyglar några anspråkslöst
möblerade rum, som ännu till det väsentligaste
stå orubbade. Ännu hänger där hans karta
öfver Sverige, på hvilken han med egen hand
tecknat gränsen, sådan den borde vara. Den
ingriper icke obetydligt på Rysslands område,
men däremot alls icke på Danmarks, hvilket land Adlersparre för Sveriges
egen trygghet ville ha så starkt som möjligt.


Georg Adlersparre.
1760–1835.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>